Det är <em>SÅ </em>inte jag!

Minns ni när man var liten, typ 8-10 bast och skulle åka på läger för första gången? Det mest älskade kramdjuret fick stanna hemma om man inte smög ner det i väskan. Man var ju stor! Vad skulle kompisarna säga om dom fick syn på den liksom? Det skulle ju bara bli sååååå pinsamt. Och mamma tjatade om vilka kläder som skulle med och envisades med att gång på gång lägga ner Nalle Puh pyjamasen hur många gånger man än kastade ur den. Man fick springa runt och leta efter den där nya bikinin som man tjatat till sig för att den gamla är sååååå barnslig. Ännu en gång.. Vad skulle kompisarna säga om dom såg den? Och nån lite tjockare, vuxnare bok att läsa på kvällen.. Pappas roman av John Grisham, trots att man är mitt inne i Britta och Silver. Har jag glömt något viktigt? Allt är jättespännande, (mamma har pussats klart hemma för det vore ju sååååå pinsamt om hon gjorde det inför kompisarna) – tills man ska gå på bussen och plötsligt kommer tårarna som man lovat sig själv att ingen ska se.. UTAN mamma och pappa?! ENSAM?!
Men idag är jag inte 8 år utan 17 och jag ska inte på mitt första läger.. Jag ska på skolambassadörsutbildning för skolans räkning och mitt i all packning.. Så är jag plötsligt 8 år igen..

Keadi

~ av keadbike den september 14, 2009.